Under natten som var hände det något märkligt. Jag hade lagt mig i min säng, kollat på en film och hade just släckt lampan för att försöka finna min sömn. Då börjar katterna att bråka så jag går ut ur mitt rum för att skälla lite på dem. Nicki hittade jag fort eftersom hon oftast gömmer sig på samma ställe, nämligen under Antons säng. Kongo däremot sprang jag runt och sökte efter. I min hand hade jag en ficklampa eftersom hallampan hade pajat igen. Väl inne i Antons rum så struntar jag i att tända taklampan utan springer istället runt med ficklampan. Klockan är 03.30 och jag träffar det lilla fönstret i rummet med ljusstrålen. Därute vid busskuren står en kille/man och tittar mot mitt håll. Han har på sig en stor jacka så jag ser inte hans ögon, men fötterna talar för att han står med ansiktet mot mitt håll. Jag blir helt paralyserad och står bokstavligt och stirrar i säkert två minuter på honom. Plötsligt brakar det till bakom mig så jag vänder mig om snabbt för att se om det är Kongo. Efter tre sekunder tittar jag tillbaka ut genom fönstret och där ute är det tomt, ingen människa någonstans, jag står länge mycket länge och tittar men inte en själ.

Det som är konstigt är att jag är ensam hemma mitt i natten och jag känner mig iakttagen av en person som kan vara galen, jätte full, en hemlig beundrare eller kanske rentav ett spöke och jag känner mig jätte lugn. Även efter det att han är försvunnen så är jag lugn. Så jag gick och la mig och somnade faktist riktigt snabbt.

Igår var jag hos doktorn på ålidhems vårdcentral. Jag hade nått ett stadie där det gjorde för ont att hosta och för ont att andas djupt (så som man ska). Doktorn talade dalmål och flummade bort det mesta jag sa, blir jag inte frisk nu ska jag trycka upp en midsommarstång i hans näsa.
Han kollade mig i öronen, tryckte ned en spatel i halsen på mig, lyssnade på mina lungor och pallperade mina tonsiller. Det han konstaterade utifrån detta var att jag inte hadde en bakterie infektion utan en virusinfektion i halsen. Detta kom han fram till efter att ha sett att jag har oranga blåsor nere i halsen som söker sig ned i bronkerna. Jag blev ordinerad Mollipect tre gånger om dagen eftersom det är slemlösande, hostdämpande och bronkvidgande. Mot smärtan sa han att det borde hjälpa med bafucin. Han ordinerade även en stor dos vila och skrämde mig lite med att det går ett tvåmånaders virus. Jag hoppas inte jag behöver vara sjuk i två månader!
Somnade sedan igår vid fyra och så gott som så sov jag till klockan nio imorse.

23årig tjej söker egen sjuksköterska eller vårdare som vill ta hand om henne under virusperiod. Jobbet innebär att du ska ge mig medicin, bädda ned mig, laga mat åt mig (gärna soppa), prata med mig tills det att jag somnar.
Jag har ju redan Anton, fast han kokar inte soppa åt mig :(

Tanken med denna dagen var enbart att jag skulle vara superduktig. Planen var att gå upp tidigt och traska iväg till medicinska biblioteket och plugga inför den muntliga examinationen imorgon. Sagt och gjort så gjorde jag även det. Men fy fan vilken mardröms promenad, jag hostade så att jag trodde mina alveoler skulle spruta iväg till Micronesien och dessutom så kändes det som om jag hade en okontrollerbar motoråg i livmodern (ni ska vara glada grabbar att ni är just grabbar....!). Jag kom i alla fall fram till dettta bokhav på NUS och satte mig ned där, efter tjugo minuter så insåg jag att jag inte pallade det alls, eftersom jag hostade precis lika mycket som när jag gick, dessutom så nös jag också på bibblan. Så det var bara att vända på klacken och traska hem igen, dubbevikt såklart. Kom hem runt halv ett och insåg att jag borde äta lite men mådde bara pyton. Tvingade trots det i mig en tallrik med soppa.

Eftersom jag i detta skede inte hade något att göra så designade jag om min blogg lite som ni kan beskåda. Är dock inte klart än, men är i alla fall på god väg.

Också till sist lite funderingar, ska jag vara hemma och festa eller ska jag fara till Östersund den första helgen i mars?
Är det nyttigt att leva på kaffe, te, alvedon, naproxen och glass?
Hur fan blir man av med denna hostan?

Ikväll är det Greys anatomy mellan klockan 21.00-22.00 så om någon av någon anledning skulle vilja prata med mig, ring inte just denna tiden, den är helig.

Som tur är så behövde jag inte vara sjuk i en evighet denna gången. Är redan på bättringsvägen, vilket känns mycket bra. Då jag vaknade imorse så kände jag att febern hade flugit sin kos men att jag istället hade fått svinont i svalget. Men nu efter att ha deepthroathat tre stycken piggelinglassar så är även den smärtan borta, jag kanske rent av dödade mina känselceller i halsen.

Annars så har dagen hemma tillbringats med att se en och en halv film, Godsend och The exorcim of Emely Rose (Besatt).
Konstaterat att Fidel Castro ska avgå efter att ha suttit och zappat fram och tillbaka på texttv.
Haft en enorm ångest över att jag har en muntlig tenta på torsdag oh jag inte har haft ork att plugga pågrund av min sjukdom.
Tom har även denna dagen bidragit med att informera mig om att han ska gå i kilt i sommar och att dom i Brasilien gör grymt sjuka filmer (nästan så att Japanerna ligger i lä).

Har förövrigt tänkt att köpa ett stafli till den nya lägenheten. Detta ska jag förvara på mitt nya rum eftersom jag har tänkt att börja måla igen. Har så många känslor inom mig som jag måste få ner på duk.

I miss you

Eller så inte. Jag kommer att tänka på den reklamen då en man säger, ni kvinnor snackar om att föda barn ni skulle bara veta hur det är då en man är förkyld. Jag kontrar med att säga ni skulle bara veta hur det är då en Nena är sjuk. Har i två dagar haft 39graders feber, lätt upp och ned, tror det är någon lättare influensa.

Jag har ett sug efter att få komma ut lite i världen, så ska därför söka till utlandsstudier nästa termin där mitt förstahandsval kommer att vara Seychellerna. Om jag nu skulle få denna placering så kommer jag att få tillbringa fem veckor norr om Madagaskar på ett litet arkipilag.
För att på något sätt baka in min tro på att saker händer för att ge individen tecken om vad som ska ske, så kollade jag upp lite inforamtion om Seychellerna och de hade nationaldag på min födelsedag...Kusligt..Jag hoppas att det stämmer. Ska förövrigt försöka få med mig Katarina dit, man vill ju som åka med någon man kan ha kul med. Kollade upp tur oh retur priserna för flyg, det gick på 7 700 helt okej om man tänker efter och efter att ha jobbat hela sommaren så ska det nog inte vara några större problem. Man kan ju även söka stipendium och grejjer, kanske rent av råna någon.
Om jag nu ändå inte skulle få denna placering så ska jag även söka Tanzania, skottland och Island. Man måste ju ha tur någonstans.


Ja drömma går ju i alla fall, snälla håll tummarna för mig.

Det börjar sakta men säkert att arta sig med min dygnsrytm. Det är lite konstigt, som om man skulle fått jetlag i Sverige också har det tagit en vecka att ställa om sig.

Körde en liten favorit i repris med Anton igår, det uppskattades otoligt mycket från min sida. Det var nämligen 2005 som jag bodde i min 22kvadrats lägenhet bakom busstationen i stan och Anton brukade komma förbi och hänga. Oftast så var ekonomin ganska kass och vi fick hålla oss till snabbkaffe och nyhittad synthmusik. Men på dom bra dagarna så gick vi till Mekka och satt i timmar och snackade om livet och allt annat som sker omkring. Så igår blev det en tur till Mekka för oss. Jag tryckte en smörgåsbakelse, två koppar kaffe och ett glas vatten, medans Anton tryckte en kyckling och curry macka, semla, två koppar kaffe och om jag inte misstar mig ett glass vatten.

Annars så vill jag gå på västerbottensmuseet och kolla in lite konstutställningar som går nu. Jag vill även gå på bio och se Fjärilen i glaskupan och Sweeney Todd: the demon barber of fleet street. Så har du lust att vara nenasällskap så är det bara att säga till, har dock tingat Sweeney Todd till Hanna och Jennie.

Saker som kan få mig att bli kortsiktigt glad är när det går som jag vill i mina favoritserier. Dessa är Desperate housewifes och Greys anatomy (har fler också, men de som går på tv nu är dess två).
I förra säsongen av Greys så sa Izzy till George att hon älskade honom, detta var dock ett problem för George som var/är gift med Callie. Det slog slint i huvudet på honom och han kuggade examinationstentan från ST-läkare till riktig doktor. Men så idag, ny säsong, nya möjligheter, så slutar avsnittet med att det ringer på hemma hos Izzy sent på kvällen. Hon går för att öppna dörren och där står George, han öppnar munnen och säger -Jag älskar dig också.
Och jag blir så töntigt tjejigt småfnittrig och glad, jag får en känsla av att springa omkring naken ute i regnet och sjunga glada sånger. Det är någonting som får många tjejer att bli lite smått tokiga av måbra filmer, måbra serier, måbra scener och måbra sånger, vet bara inte vad. Hopp?!

Åhhhh vad jag längtar tills nästa onsdag klockan 21.00

Så var en till natt i mitt liv passerad. Somnade klockan nio igår kväll efter en tom dag, vaknade imorse klockan halv fem. Jag sover grymt dåligt, blir jagad, våldtagen, förnedrad, misshandlad och mördad i mina drömmar.
Sitter nu på medicinska biblioteket och orkar inte plugga till dagens seminarium, det var bara helt enkelt för tråkigt att sitta hemma och försöka, det känns mer riktigt om man misslyckas här.

Jag ser inte på tv längre, läser inte tidningar (inte ens på internet) så det är svårt att blogga om saker som sker utanför mitt medvetande. Men vid närmare eftertanke, hur kul är det för andra att läsa om vad jag äter, vad jag har på mig och för att inte nämna mina tankar. Jo visst kan dom vara kul att läsa om, men det är då defenitivt ingenting jag någonsin kommer att skriva djupare om. Dom som ska veta djupare delar av dem, de vet det. Här skrapar jag bara lite lätt på ytan.

Dagens ordspråk!
Man lever bara en gång, så ta vara på de chanser som ges. På så sätt kan man bara vinna.

Började att småvila igår klockan tre på eftermiddagen och vilade sedan till klockan sex då jag släpade mig ut till köket för att göra något som skulle påminna om mat. Åt det och en bulle alá nenan och vilade sedan igen till klockan nio. När klockan ringde sista gången så pallade jag inte av att trycka om alarmet så jag gick och la mig för natten. Är nu nyvaken efter en natt av kroniska mardrömmar.

Jag har så mycket jag vill skriva, men det känns som om jag tappat alla orden!

Så var stockholmsresan gjord. Vi kom dit i lördagsmorse efter en natts tågresa. Det första som hände när jag kom fram var att jag sov. Vaknade sedan lagom till Cure, dom var bra men det kändes vemodigt. Lördagskvällen tillbringades med Johan där mat och förlorad tid var några av de saker som förtärdes. Somnade klockan sex på söndagsmorgonen medans Johan satt och spelade någon form av krigsspel (typ CS, fast mycket ballare. Tyckte jag!). Söndag BK, kaffe och sedan tåg hem. Försökte med skolan imorse men det var ingen hit.

Förövrigt så är det så underbart väder idag, känns som om det skulle vara lite förvår i luften. Jag längtar så efter att få solens strålare över mig, höra vårvattnet porla, fåglarna sjunga. Det var nästan idag så att man kunde inbilla sig hur träden blev grönare. Men men det är ju faktist ett tag kvar, man får ta vara på sådana här små tillfällen tillsvidare.

Dagens ordspråk!
Varje sorg är unik /Föreläsare idag

Detta är på riktigt, jag inbillar mig inte!

SEMLOR! 24 stycken

150 g		smör
0,5 l		mjölk
50 g		jäst
1 st		ägg
1 dl		strösocker, eller sirap
1 st		ägg till pensling
0,5 tsk		salt
1,4 l		vetemjöl

Tillagning:    

1. Smula sönder jästen i en degbunke och rör ut jästen i lite kall mjölk. Rör ned ägg.

2. Smält smöret och häll i resten av mjölken i smöret. Häll mjölken och smöret över den utrörda jästen och rör ned salt och socker. Tillsätt lite mjöl i taget, och arbeta degen smidig och blank.

3. Låt degen jäsa till sin dubbla storlek. (Ställ bunken dragfritt med en handduk över).

4. Arbeta upp degen igen i bunken och lägg den på bakbordet. Degen ska nu vara lös och lätt att rulla.

5. Rulla degen och skär i lika stora bitar, en för varje bulle. Forma till snygga bullar och lägg dem på en plåt och låt dem jäsa till dubbla storleken. Pensla bullarna med ägg.

6. Baka semlorna gyllenbruna i 250 grader i ungefär 8-9 minuter. När du lyfter dem ska de vara lätta.

7. Låt dem svalna innan du går vidare med fyllningen.

Ibland börjar man fundera över livet mer än vanligt, det kan bero på många olika saker. Jag funderar mycket nu på grund av olika anledningar. Två av dessa är att vi idag började läsa delkurs två palliativ omvårdnad. Det kommer mestadels att handla om att dö, att vårda döende och att vara anhörig till någon som ska dö och det andra är att låten archangel som Burial har gjort berör mig på ett sådant enormt djupt plan.
Man börjar helt enkelt förstå att ålder inte är en garanti för att få vara frisk och lycklig.
Det är idag dessutom vinterns kallaste dag hittills, i alla fall enligt min mening, grymt obehagligt.

Helena har nu sina tankar på helt andra ställen än vars de egentligen ska vara. Detta konstaterade jag själv idag efter att ha kommit till insikten att jag har förlagt två par handskar. Funderar på att sätta upp lappar på skolan på onsdag. Har man lite tur får man tillbaka något utav paren, har jag mycket tur så får jag tillbaka båda.

Dagens låt: Archangel- Burial (För det är så jag känner just nu)

Jag tror jag lider av kronisk ångest av varierande svårighetsgrad. Somnade först 07.30 imorse på grund av att jag var helt säker på att jag skulle dö om jag somnade (sk. dödsångest av rang). Upptäckte dock då Anton ringde klockan två att jag fortfarande var vid liv vilket var otroligt skönt.
Fredagen tillbringades med Jennie, Tom och Landström, plus minus noll. Vi var på två våningar vilket sög oerhörda meter häst k*k. Trots detta tragiska uteställe så fick jag där ett religiöst uppvaknande. Det jag i nästan hela mitt liv har gått runt och trott visade sig vara fel. Jag vann helt enkelt det spelet!
Träffade igår Stephan och Eva eftersom Eva hade 26års fika.  Det är alltid så kul att träffa dem, de får mig att tänka på det bra från det förflutna och dom ger mig ljus om framtiden. Vi synes nästa månad.
Gårdagskvällen tillbringades på NH. Lärarna hade haft sittning så jag och Jennie droppade in på eftersläppet vid 22.00. Det var mest som en stor psykos för min del. Hela denna situationen tär mig sönder och samman.