Ganska ofta sitter jag och saknar mig tillbaka till Homön. Som många kanske vet så är jag född och uppvuxen där. Att bo där under skoltiden resulterade i mycket, så som pendling, inakordering, isolering. Men var av och till den bästa platsen på jorden. Mina föräldrar flyttade därifrån då jag var 19 och således så försvann all min biologiska rotning på ön eftersom vi var dit flyttade.

 

Jag har en tomt där ute men den ligger precis bredvid mitt barndomshem. Vem vill ha en stuga bredvid hemmet som man vuxit upp i? I så fall så vill man ju ha barndomhemmet.  Dock ett mycket vackert område, vid pirhålet och skogen blott bara bakom husknuten, likaså höjder av strandberget.

 

Helt ärligt så känner jag en sorg inombords över att jag inte är där ute mera. Men vad ska jag göra? och vars ska jag bo? Hyra boende? Bo hos vänner? Tiderna förändras och jag vill visa min dotter stället där jag växte upp, ön som innehar de flesta av mina barndomsminnen. 

 

Förra året var ett år då var och varannan fick barn, livets år. Folk blev föräldrar till höger och vänster och var dom redan föräldrar så fick dom ett andra eller ett tredje barn. Detta året verkar tyvärr inte bli så! En vecka in i januari och redan har två genomgoda människor jag kände hunnit lämna jordelivet för någonting större, någonting bättre. Förvisso båda hade hunnit uppleva glädjen av barnbarn, en hade rent av hunnit uppleva barnsbarnsbarn, men sorgen blir inte mindre för det. Man får intala sig själv att det var det bästa, skönt för dom att slippa smärta, få gå vidare.

 

För mig är det så otroligt svårt att sätta ord på sorg, ge orden till anhöriga. För vad jag än säger så blir det inte bättre. Men det är nog inte det som är meningen heller, huvudsaken är att man finns där för dom man bryr sig om. Om så bara för en kram eller en axel att gråta ut mot.

 

När det kommer till döden så tror jag på själavandring. Jag tror ej att själen försvinner i och med att kroppen dör. De avlidna vakar över sina nära och kära och det som en gång var en trygghet hos dem. Jag är i mig säker på att jag har (i min värld) några av världens finaste människor som vakar över mig och min familj. Jag är på samma sätt säker på att dessa två människor finns kvar och vakar över sina nära och kära. Vila i frid.

 

Glöm nu inte för allt i världen att se på Farmen imorgon! Är God bekant med en av deltagarna där "Janikke Taflin" och kommer självklart att heja på henne.

(Bild lånad från tv4:s hemsida)

Heja!

Börjar bli dags att städa ut stora delar av julen och ska således byta gardiner i läggan, så även i bäbyns rum. Bara ett litet problem, jag har inga gardiner till hennes rum. Ska sy några snygga själv! Vet ej vilken modell! Vilken modell på gardiner är snyggast och mest praktiska i en ettårings rum? Hellånga känns som lianvarning.
Och sedan tyget, vilket tyg ska man ha? Har kikat på dessa två godingar som går för under ynka hunkan per meter.

Bara en liten sten i skon, Priset! 319kr/m. Lite väl dyrt eller? 

 

Ära vare gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden! Ge mig lite tyg (en si sådär 3m, eller en snuskigt massa pengar så att man kan okynnesköpa lite "Almedhals kombatanter")

Januari Jag var rundast i bekantskapskretsen

Julen handlar absolut inte alls om att se på TV. Men! I mina barndoms jular så är en av de saker som vuxit fast starkast i mitt minne hur jag och min far klädde granen samtidigt som Tales of Beatrix Potters- The Royal ballet gick på SVT. En bissar balett där djur i kläder dansar balett i " det susar i säven" stajl.

Men ett år när jag med spänd förväntan den 23:e december slog på TV:n så var programet borta! Fanns inte mer, visades inte mer. Jag ringde till och med till SVT och klagade. Det var verkligen en förfärlig dag då djuren slutade att dansa i rutan!

Jag är en djupt rotad konservativ julfirare. Saker och ting ska vara traditionella och riktiga. Är det någon gång på året man ska lägga krut på något så är det runt jul.
Granen ska vara av gran, med allt vad det innebär. En fantastisk lukt, barr i hela boendet, spretiga genuina grenar och något unikt varje gång. Denna ska vara klädd i klassiska dekorationer och klassiskt för mig är följande. Färg rött och guld klart dominant (ratade ett blått trähjärta i pyntlådan, just av anledningen att det var blått), kulor, garntomtar, kristyrhjärtan, ärvda gammla papperskulor gulnade med juliga motiv, klockor  och glitter.

Jag har inte alls mycket för plastgranar som ni kanske förstår och allra helst inte plastgranar i vitt, svart, rosa, rött and so on and so on... Samma sak för pyntet, det ska inte vara några nymodigheter. Allmogen hade inte tomte Nalle Phu i granen, eller en glittrande döskalle eller en guldig sportlogga. Jag gillar också att det mesta av det som jag har i min gran är ärvda saker, gamla hantverk, en fröjd för ögat att titta på.

Okej jag är kass på att uppdatera och allra helst då jag hade chansen att köra före och efter bild på mina projekt. Men nope det blir icket av! Restaurerar möbler till Isis rum. Gammal ful Billybokhylla ska få sig ett nytt liv samt en liten skåp/ hylltjofräs som var ofantligt ful. Kommer bli super när det är klart. Visar bild på work in progress, då det bara är grundfärg på än så länge. Så inte före efterbilder utan med lite tur under efter.

Vilken helg! Första advent, jobbande make och unge med tredagarsfeber. Så mycket jag skulle velat ha gjort men som fick vänta då någon förtjänade mammakramar dygnet runt. Stackars lilla hjärtat.

Tredagarsfeber är en barnsjukdom som de flesta barn får mellan 0-3år, det är ett virus som man enbart får en gång. Det är en väldigt smittsam sjukdom. Tre till fyra dagar med skyhög feber, följt av en rodnad som ger med sig ganska fort. Nu är det bara att börja köra i krysslistan över barnsjukdomar.

 

Pepparkakor har också stått på agendan. Köpt pepparkaksdeg tycker jag inte är god och varför ska man köpa färdig deg? Förstår det inte. Inte är det väl som att man köper färdig sockerkakssmet? eller bulldeg? eller negerbollssmet? Jag kan för min värld inte förstå hur dom säljer?!

Jag bakar efter samma recept som min mamma altid bakat efter, sjukt goda. Dom innehåller inget vitt socker utan Brun farin och sirap och som kryddor kanel, ingefära och bikarbonat. Fast med pepparkakor på agendan. Jag gjorde degen då lillan var frisk. Sedan ska degen vila minst ett dygn, varpå lillan blev sjuk och sedan har möjligheten till utkavling inte funnits. Hann iaf med tre plåtar igår innan barnet vaknade och då fick hon hjälpa till ett tag.

Ni får ursäkta att jag kanske inte bloggar dagligen. Haft lite annat på schemat och att mobilblogga har jag insett inte är min grej. Tiden har gått åt till visit hos min bror i inlandet, julmarknad i saxnäs, snöiga promenader i Vilhelmina kyrkby, adventsstäd, bakning och adventspyssel. Självfallet så har den mesta av tiden spenderats med Isis. När kvällarna har fallit sig på och barnet har somnat så har vi lutat oss tillbaka i soffan druckit lite glögg och lirat lite "Alice madness returns", riktigt skoj PS3-spel tycker jag.

 

Men för att inte vara sämre än innan så kommer här ett litet recept på en kycklingrätt till bäbis som jag gjorde igår.

Barnet är 8 månander och jag har således lämnat lite textur i rätten.

 

Vatten

3 Morötter

4 Jordärtskocker

10-15 cm purjolök

1 Gul lök

3 vitlöksklyftor

1 Röd spetsparika

1-2 dl fryst Ekomajs, eller färsk kolv.

4-5 kycklinglårfiléer

25-50g osaltat smör

Hirs kokt på 1.5 dl hirs och 3 dl vatten

Dragon

Timjan

Svart peppar

 

Skala och dela grönsaker och rotsaker. Ta fram en stor gryta och tillsätt delade morötter, delade jordärtskockor, delad gul lök, delat vitlök, delat purjolök. Tillsätt vatten så att det knappt täcker grönsakerna och krydda med örterna. Lägg kycklinglårfiléerna på toppen och lägg på ett lock. Låt småkoka tills kycklingen är lagad och morötterna ter sig mjuka, jag föredrar ju lite al dente. Tillsätt paprikan i grytan och låt den koka med bara 5-10 minuter, peppra. Under tiden koka Hirs enligt anvisningar på förpackningen, uteslut salt. Mixa majsen till den storleken på bitarna som ditt barn äter, Isis äter något mellanting mellan hela och puré.

Mixa innehållet i grytan, jag börjar med att mixa bitarna och tillsätter kokvattent allt eftersom för att se till att rätten inte blir för vattnig. Samma lika här så ser jag till att mixet inte blir allt för puréartat för texturens skull. Tillsätt smöret och se till att det smälter ned i rätten. Rör ned majsen och hirsen. Dela upp i barnmatsburkar, frysformar, barnmatsburkens frysformar, islådor vad som beroende på hur man gör det.

Idag blev det pannkakor till lunch, detta till samtliga familjemedlemmar. Gjorde en grundsmet med ägg, mjöl och mjölk och stekte därpå pannkakor till bäbyn. Bäbypannkakorna stektes på lågt gradtal med lite osalt smör inunder. Vi ville ju inte ha stekyta på bäbyns mat. Tre välskurna  pannkakor med adventsmums och grädde slank ned. Isis bara satt och hoppade på stolen, mer mer mer, kan själv och grädde i öronen.

Pannkaka blev en succé.

Medans det ena päronet (dvs. barnets far) matade barnet så stekte jag resterande smet efter tillsatt salt och socker. Stekte detta i riktigt smör och på högre gradantal så att det blev frasiga kanter. Avnjöt detta med grädde och hjortronsylt.

Okej! Gällande pannkakor, ja det är gott och så. Det finns dessutom inte en enda unge som tycker illa om pannkakor. Men är det mat? Jag tycker inte det! Jag kan äta det ibland för sakens skull men max 1-2 gånger per år. För visst är det ganska meningslöst och efterrättsaktigt?

 

Ikväll blir det galej för min del :) Eller galej och galej, Bio med E. Det känns verkligen superduperroligt. Det lilla roar småbarnsmamman/ mammorna.

Bloggen får ta den tid det tar! Finns för mycket annat just nu som är viktigare. Barn, make, jobb och inte minst mig själv och min väg till att bli frisk.

 

Har således opererat mig igen, tredje gången på 7 månader. Dom karvar och karvar....Frågan är finns det ett fint slut på denna saga? Hade nu senast en väldigt kliniskt kompentent operatör men oempatisk och avsaknad av social förmåga. Pratade med han på telefon några dagar innan operationen "Ja alltså det var jag som opererade dig förra gången och vet hur jobbigt det var! Jag sitter här och bekymmrar mig för torsdagen för det kommer inte bli lätt"...Så kan man väl inte säga till en patient? Men det gjorde han.

 

Skrev ett brev för att läkarna skulle förstå! Förstå att det finns en människa bakom detta året av ingrepp. Förstå att den enklaste vägen för mig är inte samma som för dem.

 

Detta tar lite tid för mig...Hantera, bearbeta, övervinna!

 

Livet är allt bra jävla orättvist...

Ni får ursäkta! Det är aningen tungt just nu!

Håll tillgodo, är snart tillbaka!

Jag är inte bara mamma jag är nattsyrra också! Saker och ting tar sin tid och då blir bloggandet lidande. Att jobba går över förväntan. Vimsigt första natten. Svåraste att hålla sig vaken och hjärtat som värker efter att få gosa in näsan i mjuk bebishud.

 

Dricker Friggs "Gröna Rooibos Karibiska te". Supergott passar perfekt som jobbte. En dutt honung och några tända ljus i fikarummet. Tankarna på att familjen inte är allt för långt bort, vi bor ju ändå ganska nära.

 

Ledig imorgon, styra iordning lite business innan vi ska slå på stort med middagen. Hemligt än så länge. Blir vegetariskt och vissa komponenter har pågått i tre dagar.

Sitter här hemma i min ensamhet, make och barn sover. Det känns som att klockan passerat småtimmarna för länge sedan. Sedan i mars så har jag aldrig gått och lagt mig senare än 23.00, blir som så när man har smått. Att vända på dygnet är tusan i mig inte roligt. Bara vetskapen om att man inte får sova gör en tröttast i stan.
Vadan detta konstiga beteende? Ska börja jobba imorgon och nattarbetare som man är, så är det bara att bita ihop. För imorgon natt så kommer jag att vandra sjukhuskorridorerna fram i mina ergonomiska gungtofflor och med fördel blå landstingsklänning.

Jag har inte arbetat sedan i början av februari! Hur gjorde man? Jag fasar för att jag ska vara för ringrostig, inte komma ihåg. Men fasar även för att efter ett/ två pass så kommer det kännas som att jag aldrig varit borta.

Och hur mycket kommer jag att sakna Isis? Säkerligen känslan alla mödrar känner när dom ska ge sig tillbaka till jobbet, sveket. Känslan av att klippa navelsträngen lite ytterligare. Det är bara att intala sig om att det inte är ett svek, det är naturligt.

Jag är glad att Andreas ska få chansen att vara "ledig" med barnet. Få följa henne var dag. Men jag ska ju inte försvinna från jordens yta, i ärlighetens namn så är det lite av en mjukstart i en och en halv månad.

Som man säger mina barn och andras ungar. Jag älskar min lilla tös och mina vänners barn har jag under mina vingar. Jag litar på att mina vänner kan uppfostra sina barn och att ett socialt nätverk är bra. 

Idag var vi med familjen och badade, helt glömt bort att det var höstlov. "Jävla ungar" tametusan överallt och apatiska nötter till föräldrar som satt och stirrade tomt framför sig medans deras barn hoppade runt de små bebisarna som fanns, medans deras ungar spottade på marken osv osv.

Om man inte är handlingskraftig att säga åt sina barn så kan man ju fundera över om man verkligen ska skaffa några?

Tillika när jag gick till affären under kvällen så fick jag snöbollar i ryggen av en hög med pojkar i tioårsåldern. Hihi pojkstreck kan vissa tycka..Men hallå vafan! Det är inte okej! Föräldrar lär era barn hyfs och vett! Lär dem att respektera andra människor.

Jag och mitt promenadsällskap är friska, men tänk om vi hade varit sjuka om en snöboll i ryggen hade kunnat få oss att falla och slå skallen i backen?

 

Det är okej att "uppfostra sina barn! Att säga ifrån...

Dagens pysselverkstad. Pumpkin carving (låter bättre på engelska). Hitta en mall du vill ha. Jag går på så elak som möjligt. Måla linjerna med en ganska mjuk blyerts och karva. Jag karvar med Sabatiers tournierkniv, vass, liten och smidig. Vid behov använder jag bara en liten kökskniv.

Barnmat i all ära men "what goes up must come down", intag och utag och allt det där. Blöjdebatten/ pottdebatten. Vad är rätt och vad är fel? Jag tycker personligen att det är lite bissart med dagens trend på att ungar har blöja tills dom är några år. Blöjorna absorberar super bra och det är bekvämt för föräldrar och ungar. Men hallå! Hur kul är det för förskoleperonalen att byta på din fyraåring? och för att ta upp den saken, hur mycket kan man spara på miljön om man minskar blöjanvändandet 2-3 år? Vissa använder tygblöjor. BRA! Men det kräver nästan att man ska ha tvättmaskin lättillgängligt. Det har inte vi.

 

Idag var således dagen D som vi introducerade pottan på. Tidigt kan vissa tycka!? Inte vi! Isis är snart 7½ månad och hon HATAR att göra det ena och andra i blöjan så varför inte. En stor salut, allt gick bra...

För ungefär en vecka sedan så skickade jag ett paket till en mycket fin liten tjej som jag ännu inte haft äran att träffa. En liten släkting som bor alldeles för långt borta. Paketet innehöll kläder uppsydda av min väninna http://grodpojken.blogspot.se/