Sitter här hemma i min ensamhet, make och barn sover. Det känns som att klockan passerat småtimmarna för länge sedan. Sedan i mars så har jag aldrig gått och lagt mig senare än 23.00, blir som så när man har smått. Att vända på dygnet är tusan i mig inte roligt. Bara vetskapen om att man inte får sova gör en tröttast i stan.
Vadan detta konstiga beteende? Ska börja jobba imorgon och nattarbetare som man är, så är det bara att bita ihop. För imorgon natt så kommer jag att vandra sjukhuskorridorerna fram i mina ergonomiska gungtofflor och med fördel blå landstingsklänning.

Jag har inte arbetat sedan i början av februari! Hur gjorde man? Jag fasar för att jag ska vara för ringrostig, inte komma ihåg. Men fasar även för att efter ett/ två pass så kommer det kännas som att jag aldrig varit borta.

Och hur mycket kommer jag att sakna Isis? Säkerligen känslan alla mödrar känner när dom ska ge sig tillbaka till jobbet, sveket. Känslan av att klippa navelsträngen lite ytterligare. Det är bara att intala sig om att det inte är ett svek, det är naturligt.

Jag är glad att Andreas ska få chansen att vara "ledig" med barnet. Få följa henne var dag. Men jag ska ju inte försvinna från jordens yta, i ärlighetens namn så är det lite av en mjukstart i en och en halv månad.

Som man säger mina barn och andras ungar. Jag älskar min lilla tös och mina vänners barn har jag under mina vingar. Jag litar på att mina vänner kan uppfostra sina barn och att ett socialt nätverk är bra. 

Idag var vi med familjen och badade, helt glömt bort att det var höstlov. "Jävla ungar" tametusan överallt och apatiska nötter till föräldrar som satt och stirrade tomt framför sig medans deras barn hoppade runt de små bebisarna som fanns, medans deras ungar spottade på marken osv osv.

Om man inte är handlingskraftig att säga åt sina barn så kan man ju fundera över om man verkligen ska skaffa några?

Tillika när jag gick till affären under kvällen så fick jag snöbollar i ryggen av en hög med pojkar i tioårsåldern. Hihi pojkstreck kan vissa tycka..Men hallå vafan! Det är inte okej! Föräldrar lär era barn hyfs och vett! Lär dem att respektera andra människor.

Jag och mitt promenadsällskap är friska, men tänk om vi hade varit sjuka om en snöboll i ryggen hade kunnat få oss att falla och slå skallen i backen?

 

Det är okej att "uppfostra sina barn! Att säga ifrån...

Dagens pysselverkstad. Pumpkin carving (låter bättre på engelska). Hitta en mall du vill ha. Jag går på så elak som möjligt. Måla linjerna med en ganska mjuk blyerts och karva. Jag karvar med Sabatiers tournierkniv, vass, liten och smidig. Vid behov använder jag bara en liten kökskniv.

Barnmat i all ära men "what goes up must come down", intag och utag och allt det där. Blöjdebatten/ pottdebatten. Vad är rätt och vad är fel? Jag tycker personligen att det är lite bissart med dagens trend på att ungar har blöja tills dom är några år. Blöjorna absorberar super bra och det är bekvämt för föräldrar och ungar. Men hallå! Hur kul är det för förskoleperonalen att byta på din fyraåring? och för att ta upp den saken, hur mycket kan man spara på miljön om man minskar blöjanvändandet 2-3 år? Vissa använder tygblöjor. BRA! Men det kräver nästan att man ska ha tvättmaskin lättillgängligt. Det har inte vi.

 

Idag var således dagen D som vi introducerade pottan på. Tidigt kan vissa tycka!? Inte vi! Isis är snart 7½ månad och hon HATAR att göra det ena och andra i blöjan så varför inte. En stor salut, allt gick bra...

För ungefär en vecka sedan så skickade jag ett paket till en mycket fin liten tjej som jag ännu inte haft äran att träffa. En liten släkting som bor alldeles för långt borta. Paketet innehöll kläder uppsydda av min väninna http://grodpojken.blogspot.se/ 

 

*Sedan jag fick barn så är säkerhet "A och O". Isis ska överleva, vi ska överleva! Införskaffade idag ett reflexöverdrag till vagnen. Överdraget kommer från Clasohlson. Bra att ha liksom nu när höst/ vintermörkret kryper sig på och bildårarna gasar fram över vägarna. Till våren får det bli cykelhjälm x 2. en till bäbyn och en till mamman.

 

*En av mina ungdomssynder som hängt sig kvar är följande. Det "sägs" att jag under gymnasiet skulle ha struntat i att lämna tillbaka en bok. Den är fortfarande inte igenlämnad och jag har således inte fått låna en enda bok på ett bibliotek tillhörande kommunen. Det har nu gått över tio år sedan denna hemska incidenten.

Idag var det föräldragruppsträff på det lokala biblioteket och efter träffen så skulle jag prata med bibliotekarien om denna sak. Hur ska jag gå tillväga om jag ska låna böcker till Isis? Behöver jag betala in tusen miljarder då? Men hör och häpna, fallet var preskiberat. Finns inte, syns inte! Jag är fri! :)

 

*Att hitta på saker med sin bäbis sparkar rumpa. Det sparkar även rumpa då det runt om i staden händer saker för just bäbisar och deras mammor och/ eller pappor. Hämtade idag ut våra biljetter till Bäbiskonsert på operan. Lär ju bli supermysigt.

 

Idag gjorde vi en favorit här hemma. Indisk mat. Inte nödvändigtvis samma. Huvudsaken att Ghee är med i leken, samt dyvelsträck/ asafoetida. Smakerna måste vara rätt och dofterna! Självklart med fördel vegetariskt.

Ja men då gör vi nästa operation så fort som möjligt HELST inom en månad, gärna tidigare. Självklart så ska vi styra det så, så att vi båda kan vara med eftersom vi båda har följt dig nu i ett år och vi båda har opererat på dig och vet vad du går igenom! Så lät det senast jag var hos doktorn/ doktorerna. Två specialister som följt mig under ett år och oj vad glad man blir när dom lägger lite krut på en som patient. Nu jävlar ska dom se till att jag blir frisk. En av dem tog mig i handen och drog mig iväg mot operationsplanerarens kontor för NU skulle vi boka upp en tid på en gång!
Operationsplaneraren var inte på sitt kontor. Men Jag blev lovad att dom skulle höra av sig så fort som möjligt, troligen dagen efter.

...

...

...

...

...

...

Efter två veckor utan ljud från kvinnokliniken så ringde jag upp dom själv. Alltså ähhh vi har inte hittat någon bra tid ännu, båda doktorerna ska ju vara med men hör av dig om en vecka så ska vi ha hittat en operationstid som ska passa båda läkarna.

...

...

En vecka förbi! Jo nu har vi en tid åt dig! Blir så bra så. Skönt tänkte jag. Dagen efter dimper posten ner med en kallelse för operation. 1 VECKA INNAN DOM MUNTLIGT SA!!! Alltså nu blir jag less och förbannad! Ringer upp operationsplaneraren som fnittrar och inte alls märker personen bakom telefonsamtalet...JAG...

Ja men det ska vara det datumet som muntligt bestämts men du ska veta att ingen av dom specialistläkarna som skulle operera dig kan. det blir en annan en tredje! Va fan skämtar ni med mig?

...

...

...Att jag dagligen i tre veckors tid har gråtit. Haft en sten på mitt bröst som ökat i storlek. Haft en oro som växt det spelar tydligen ingen roll! Jag såg hoppet i att jag skulle få mina två tidigare operatörer. Två stycken som följt mig under den jobbigaste perioden under mitt liv, dom som visste på ett kliniskt plan precis vad som skulle göras!
För mig får dom fan kalla in Jesus som operatör. I nuläget skiter jag i det. Jag vill ha de två jag förr haft. Jag vill att sjukvården ska prata klarspråk med mig!
Säg för fan inte en sak och gör en annan, ge mig inte hopp och ryck undan mattan under mina fötter.

 

För nu så får detta räcka!

I vissa påsar börjar det bli lite tomt av barnmat (vissa kanske vet att jag förvarar min frysta barnmat i puckar förslutna i en påse). Kände att det var dags att göra någonting nytt som lillan ska få pröva och vem gillar inte bolognese?

Enligt alla samtliga säkerhetsföreskrifter så ska man ju sänka spjälsängen till nedersta innan barnet kan sätta sig upp själv. Så idag så har Bäbyn fått flytta ner ett trappsteg. Hon har helt exemplariskt ännu inte satt sig upp själv, då hon känner att hon ska vänta tills sängen är färdig. Hon kan däremot sitta helt sagolikt snyggt om man bara sätter upp henne. Hon sitter själv och leker, ibland får hon syn på någonting och ramlar väl följt av en kullerbytta.

Idag firar vi här hemma hos oss. Vi firar att Andreas nu ska gå på sin pappaledighet. Om nio dagar är det tillbaka till jobbet som gäller för mig. Får se hur det går, jag gillar ju att gå hemma med barn. Men självklart så ska Andreas också få chansen att få vara hemma med Isis.

Vi firar med en hederlig gammal klassiker (självklart är allting gjort från scratch) och självfallet ett glas rött till.

Jag väljer att göra min plankstek på ryggbiff (ska vara blodig), pommes duchesse (nä jag har ingen sprits i nuläget), bearnaise, varm tomat och baconlindade gröna sparris. Alltid lika supergott!

På marken imorse låg ett tunt skirt lager med snö. Mycket trevligare än det blöta som varit nu så länge. Jag ser nu fram emot vintern och längtar efter att få adventspynta. Ska man ha julgran? Eller kommer vi ha en liten jänta som kryper då? Imorse tog jag och lillan i alla fall en promenad till affären för lite handling och en sväng förbi posten. Mycket viktiga ärenden.

Mycket rönnbär i år. Det är fint! Men betyder det lite snö? eller mycket snö? Jag har hört båda delarna.

Jag orkar inte kvällsstäda (vilket jag alltid gör).
Jag orkar inte sticka (har en plan att försöka sticka en barntröja). La upp maskorna, stickade ett halvt varv och sedan kände jag bara Nä jag vill inte. Stickan ser ut så här nu, ruffsigt nedstoppad i stickkorgen.

Jag skulle bara vilja att någon kom förbi med en god fruktsallad, chilicheese, julmust eller något annat gott. Åhh arma öde vad jag kände mig mjäkig nu och jag är inte ens sjuk. Bara ensam bortsett från världens bästa som ligger och sover.

 

Alltså jag har gjort saker mest hela dagen med lillan i släptåg. Designmarknader, fiklunch, lekpark med en massa människor, middag borta...Vi är trötta (och hungrig JAG). Kanske Sookie Stackhouse får lotsa mig in i sömnen snart.

Okej skriver ett sådant inlägg som jag egentligen inte själv tycker om att läsa hos andra bloggare. Ni vet, Hej det här har jag gjort idag. Vet egentligen inte vad jag ska skriva och har inom mig så mycket ilska mot vårat samhälle. Ska låta det lägga sig lite innan jag kanske tar upp en och annan politisk åsikt....

 

Startade dagen med att träffa H med baby B för träff på Tegskyrkans Babycafé. Ett ställe som är super. Jag är inte alls kristen och på caféet är det inte något påtvingat religiöst. Kom som du är, be om du vill men ha trevligt och träffa andra föräldrar. Fikat är dessutom supergott och jättebilligt. Bästa är gofikat och caféets Hommus! Fredagar start 09.00.

 

Som tidigare nämnt så läser jag en del och True Blood i nuläget. Hämtade ut ett efterlängtat paket på posten idag. Blod, våld och snusk i en härlig kombination :)

Jag bor i ett hyreshus me två trappuppgångar fast med en gemensam källare. Detta hade självklart fungerat alldeles utmärkt om alla i huset hade respekterat varandra! Nu tycker jag verkligen inte att alla gör det, alltså respekterar sina grannar.

 

Så sagt och gjort, jag har blivit husets "drottning av arga lappar". Jo så är det!
Jag skriver ju dock inte direkt ARGA-lappar som exempel. Du din dumma fan jag hoppas du drunknar i din mammas snor eller dylikt. Nä mer direkta konkreta punkter som går att ta på. Jag är ju inte 15 längre, så måste hålla språket på en något mognare nivå ;)
Fast vad jag egentligen vill skriva kanske mer stämmer ihop med överstående.

 

Dom riktigt kraftiga punkterna har jag på ett övervägt moget sätt istället tagit upp med kvartersvärden. Exempel -se till att katterna på gården hålls inne eller i koppel så att dom inte använder lekplatserna som toalett. En punkt som för mig var helt orelevant innan jag fick barn.

 

En sak som dock går hand i hand med kattbajsandet är hundbajsandet och det har jag då hela mitt vuxna liv tänkt på. Hur fan tänker ni som inte plockar upp efter era hundar då dom poopat på trottoaren? Ni borde tamme fan få era ansikten nedtryckta i högen med bajs. Jag tror nämligen inte att arga lappar fungerar efter väggarna och i ärlighetens namn så orkar jag ej gå runt halva Umeå och sätta upp arga vägplakat.

Jaha vad vill jag säga med det här? Respektera varandra och tänk på dina medmänniskor! Att din hunds avföring är karamell för dig betyder inte att det är karamell för alla andra och var god stäng källardörren!

Amen

Alla säger att idag så har snön fallit över Umeå och byarna runtom. Bara en sak som inte stämmer, JAG har ej sett någon snö! Nä vädret har inte varit det bästa. Grått, tokblåsigt och jätte regnigt, men ingen  SNÖ!!!

Så jag och lillan har tagit en innedag helt utan krav.

Sanningens ögonblick! Ska det bli så att mitt jobb bara blir en timmplats, ett ställe jag kan komma till någon gång för att tjäna pengar?
Varför skulle det bli så undrar ni! Jo jag vill ju egentligen inte ägna mitt liv åt att vara sjuksköterska...Ooopps..Sa jag det där?! Nä det vill jag inte, jag vill bli Barnmorska och jag har sökt in till två skolor med start i januari.
Imorgon är det sista anmälningsdagen. Åh ni ska veta att jag är nervig som f*n. Intagningen går på högskolepoäng och jag har bara mina tre år (vilket alla har). Jag hoppas inombords att folk glömt att söka och att jag ska komma in. På väg mot mina drömmar.

Hörrni vem skriver jag för? Ni börjar bli sämre på att läsa...

Fredag och Familjeguff. Amningen har medfört aningen mycket förtäring av det goda. Socker och fett, gärna HCHF. Dagens "nyttigare" tv godis blev således Chocolate Banana FroYo.
Tog 1 Mogen Ekobanan. 1½ msk kakao och en aning med Yoghurt (höftat) cirka 2-3dl.

Alltid lika tacksamt. Jag förkyld, är med barnet dygnet runt som resulterar i att barnet blir förkylt. För mig är det okej. Dricker mycket vätska, håller tummarna att det friska ska komma snart och knaprar en gammal favorit.

Min mamma brukade när jag var barn koka en kopp mjölk och smälta ner några av dessa i mjölken. Ett gammalt hederligt husmorstips som osar barndom och eukalyptus.

För att återgå till bäbyn. Jo hon har blivit smittad av mig. Snoret gör att det inte är optimalt att ha tutte som är ett måste för henne. Snorsugen är lika med jävulens hantlangare. Men bäbyn är inte nedslagen för det, nä hä då. Surrar i ett, klättrar, busar, äter böcker och är tipptopp söt!

 

Trevlig kväll

Sitter i detta nu ute i skogen hos mamma och pappa. Är inte riktigt polare med mammas tangentbord då alla knappar är aningen förskjutna, grymt irriterande. Årstidens obligatoriska förkylning har tagit mig. Det började som snorbad men har nu övergått i nästintill ingen röst.

Lyxade i alla fall till det ikväll och köpte med mig tre krabbor till mig och föräldrarna. Gott med hovmästarsås, bröd, vitt vin. Isis åt banan.

 

Helt otroligt vad man kan utläsa om människor genom att se vad dom handlar för mat. och ja jag står där och dömmer i smyg, thats me! Ja ha allergi/ överkänslighet! Bryr sig inte om miljön! Bryr sig inte om hälsan! Men vad tänker du med dumskalle, ska du köpa det där till ditt barn? Man kanske inte behöver göra som mig och dömma men det är ganska spännande. Lite som att se på folk på sta!n.

 

Teve programmen i skogen är inge vidare, barnet vill ej sova, mörkret ligger tjockt och tungt runt huset...Ska nu natta barnet!

 

Varför skriver jag inte ett dagboksinlägg? Eller ett brev och lägger i en låda någonstans? Varför måste jag skriva av mig öppet? Jag vet inte! Men dagböcker är inte mitt forum och att skriva brev åt mig själv känns inte heller som mig. Det jag söker är inte ömkan och sådant, man behöver inte ens läsa detta om man inte vill.

Men hur mycket ska man orka? Hur mycket ska man hoppas? 2012 har varit det bästa året i mitt liv. Isis kom till mig och hon visade sig vara den absolut bästa ungen man kunde få. Men 2012 har även varit ett av dom värsta åren i mitt liv. På snart sju månader ska jag opereras för fjärde gången.

Isis fick planerat komma ut tidigare på grund av att jag hade typ-3 förändringar som hade börjat bli cervixcancer. Med kjejsarsnitt kom hon, nästan sex veckor för tidigt. Det resulterade i två veckor på neonatalen samt en operation raskt efter. Alltså en operation för mig. Veckorna gick och tillslut fick jag veta att allting som var dåligt inte hade gått att ta bort. Nytt operationsdatum och ny operation. Veckorna gick och har nu återigen fått veta att jag ska under kniven igen då ett område varit mikroinvasivt samt att inte allting är borta.

Jag är rädd varje gång jag ska sövas att inte vakna upp, att missa mitt barns liv. Jag är rädd att detta inte ska räcka, att dom ska måsta ta lite till. Eller ännu värre- en totalhysterektomi. Att inte än ha fyllt trettio och berövas på en stor del av att vara kvinna. Men jag är även livrädd för att dö.

Detta är egentligen så personlig så att det bara skriker om det, men jag behöver skriva av mig. Skrika av mig, för i nuläget så räcker inte något. Hoppas fastän att det ibland känns omöjligt.

En del av gåvoäpplena vi fick blev torkade äppelringar. Gott och nyttigt och skitlätt att göra. Jag behåller skalet men sköljer äpplena ordentligt. Ta ut kärnhuset och skiva äpplena i 2-3mm tjocka skivor, trä upp på pinnar. rep, trådar och lufttorka cirka 2 dygn.

Idag tog vi en tur till badhuset. Första gången för vissa.

Att göra egen barnmat eller inte är ett otroligt känsligt ämne. Infekterat från många olika håll. Det är som politik. Jaha så ditt sätt är rätt? Är du bättre än mig då? Eller varför inte! Jaha första barnet, du gör egen barnmat. Hmmm ja men får du en till så kommer du ju verkligen inte att orka det!

Jag är av den åsikten att vi vuxna här hemma äter hemlagat och vill således att mitt barn ska göra det också. Det ungen får i sig är någonting jag ska kunna äta en portion utav. Brukar också ta av en portion till mig och salta lite. Gör man storkok så är det inte så omständigt varken att göra vuxenmat eller barnmat och jag har dessutom hur mycket tid som helst över för min dotter. 

Sedan så tycker jag att man kan ifråga sätta sig vad barnmatsburkarna i butiken verkligen innehåller? Fisk, kött, fågel, ägg osv som klarar sig minst 1 år på en hylla i rumstemperatur? Inte naturligt! mat ska bli dålig och ganska fort över kyl/ frys temperaturer. På samma sätt för att minimera giftintaget så har jag införskaffat giftfria silikonformar som jag fryser in barnmaten i. Det blir runda puckar på antingen 25ml eller 50ml som passar perfekt att ploppa ner i en barnmatsburk och jag vet precis vad mitt barn får i sig.

Jag har inte tänkt be om ursäkt för att jag gillar att laga mat, för att jag verkligen vill veta vad Isis äter eller för vad jag och Andreas äter. Sådan är jag, men jag både känner och umgås med människor från båda lägren.

Idag gjorde jag bäbisfruktpuré a pice of kaka! Hur lätt och GOTT som helst! Smak? Jo inget mindre än den oslagbara kombinationen mango/ hallon. Hallon från hemliga hallonsnår och mango ifrån spanien.

Satsen är gjord på 2 Magos samt cirka 1 dl Hallon
Jag delade mangon i bra bitar och blandade med hallon i en matberedare. 

Jag beklagar mina urusla tendenser till uppdatering som har varit nu på slutet. Har roat mig med en bäbis som kommit i "6månaders utvecklingsperioden". Gråta och skika mycket nattetid (INGENTING fungerar), vara väldigt mammig, gnällig and so on. Men även mellan varen världens bästa, finaste gosigaste bäbis. Har även varit ensam på natten nu då avlastningen jobbat.
När jag inte varit mamma så har jag torkat äpplen, sytt gardiner, torkat trattkantareller, gjort äppelmos, kokat (allt för söt) äppelsaft samt gått på Bondens Marknad.
Då det var årets sista Bondens Marknad i Umeå så passade jag på att storshoppa. 2kg köttfärs, 2 stora vitkålshuvuden, 2 knippen rödbetor, 2 knippen morötter, 1 vippa dill, 1 purjolök och så lite chili. Nu har vi frysen full med mat så vi klarar dom kalla karga månaderna.

Måste även bara få säga på grund av det roliga ordet att till middag idag blev det chivapcici. Detta med rödbetor och morötter i ugnen gratinerat med chevre. Nomnom...

För att du är det finaste som finns

Dessa superbilder får avsluta dagens något sprettiga inlägg. Återkommer med lite recept, gardiner och färdigpreppad höstlyx