Förra Torsdagen drog jag iväg till London. För det första var det mycket skönt med en kort semester och för det andra så var det grymt kul att se människor man tycker om och för det tredje var det många roliga affärer, hade jag bara haft mer tid och mer pengar hade jag nog shoppat ihjäl mig.
Mellan Torsdag/fredag natt och till lördag morgon bodde jag och Olov hos min bror i Bornmouth. Fan vilken fin stad det var, havet, parkerna. Jag som typ trodde att det var ett lagom stort samhälle och så sa Björn (min bror) att det bor ca 500 000 människor där, det är ju alltså fem gånger större än Umeå. Det jag tyckte var konstigast med Bornmouth visiten var min brors polare, men dock så är jag van vid att han umgås med sånna människor, backåt slickat hår, Dolce Gabana brillor, spetsiga blankputsade svarta skor och bilar som kostar skjortan.
På lördagen drog vi in till London för att ägna oss åt sightseeing, shopping och allmänt stress, Åkte rundturs bussarna och fick se de mest värda sevärdheterna, gick en tur efter Oxford street, där jag även inhandlade en jack/kappa, åt Indiskt till middag, sökte i tusen år efter ett hotellrum, fick sms av Anton, sedan drack vi!
På söndagen, var det lite småsaker som vi skulle göra också sedan var det för min del hem till allvaret på NUS.

På tisdagen den 27/11 blev jag satt på Jubileums kliniken för att ha stick dag, stack säkert 30-40 människor, venprov efter venprov och för det mesta så fick jag blod. Fick i alla fall höra av de flesta av patienterna att jag var duktig på att sticka och att det inte kändes så mycket, hoppas de var ärliga då dom sa det!
Nu har jag varit sjukskriven i två dagar, detta känns ganska jobbigt i och med att jag inom en snar framtid måste gå igen de timmarna som jag har förlorat, det är alltså sexton timmar som jag måste gå igen...FAN!

Har i alla fall idag ägnat mig åt lite vettiga saker, så som städning, julpyntning av lägenhet, julbak (blev bara lussekatter idag, men ska baka pepparkakor snart också). Hoppas på att inom en kort tid få skrivinsperation för kvällen, skulle behöva skriva lite på min uppsats, så att jag till veckan som kommer kan börja slipa och jobba på mina referenser och så att jag så fort som möjligt kan börja skriva på min kristiska granskning av cytostatika.

Det männsikan behöver för sin överlevnad är sömn, rörelse och mat. Människor köper sängar som Hästens, Dux, Hilding osv. för en bra sömn. Många av dessa sängar har goda garantier och de hjälper männikorna mot sömnproblem genom livet. För att få människan i dagens samhälle att röra på sig så öppnas allt fler gym åt höger och vänster, folk kastar ut pengar på bra gymkort på de bästa ställena, människor anmäler sig till maraton och diverse kors och tvärs lopp, detta kostar också enorma pengar för individen. Men någonting som verkligen gör mig besviken är att se människors matvanor! Mat är en så central del av livet, det får oss att fungera och det gör att vi skapar kontakter, men mat gör även mycket mer för oss. Hur kommer det då sig att dagens Svensson människa fyller sina dagar/magar med mammascans köttbullar med snabbmakaroner, färdig pytt i panna, fiskpinnar med kolhydratrikt tillbehör, minestrone på påse, oftast ganska menlös spagetti och köttfärssås? Varför festar folk till det med ugnsstekt fläskfile med ugns pommes och pås bearneise? Och varför bygger man festmåltider efter tidningsartiklar om hur man lagar fest mat till punkt och pricka?
Dessa frågot kanske är lätta för mig att ställa som är föd, uppvuxen och en i ledet av generationer som haft restauranggenen i arv. Men då allting annat ska vara så viktigt varför är detta inte det? Har människan tappat kontakten med sina smaklökar, eller kanske med sitt luktsinne? Kan inte matlagaren höfta längre och använda sin egna fantasi? Människor reser utomlands, äter gott, kommer hem och funderar på hur diverse rätter hade lagats, de glömmer eller så skriver de till Buffé eller allt om mat och frågar hur rätten ska lagas. Oftast blir det inte riktigt som orginalet är i hemlandet eller på restaurangen. Om jag faller för en rätt så försöker jag analysera smakerna en och en, känna lukterna och konsistenserna.
Men men människan gör som den vill, men jag tycker det är tråkigt att en tradition med hemlagad mat ska försvinna för gott.
Länge leve hemlagade kåldolmar!

Kära Tomten (eller alla som jag känner)! Tycker att det börjar bli dags för den årliga önskelistan innan jul. För att raska på lite så går vi snabbt till den stora frågan, Helena har du varit snäll i år?
-Ja ni tomten, familj och vänner det är bara upp till er att känna efter och bestämma. Jag har iaf försökt, trots motgångar och flertalet PMS tillfällen.

• I princip allting ur OBH-Nordicas chiliserie, kaffebryggare, mixer osv..
• Present kort på akrylnaglar, det var så länge sedan nu eftersom jag inte fått ha det på min VFU
• Laptop, gäna en vaio, men det funkar med andra också
• Presentkort på blombutiker, mycket pengar på dom, eftersom jag vill ha jätte stora plantor
• Pengar, inte så kul att få men det är alltid bra att ha
• Kokboken som jag tror hette Artic alá carte
• Pirates of the caribbean triologin, för att det är bra filmer och för att Johnny depp är med
• Deadly girlz lackkorsett, för att det är snyggt

Kommer för tillfället inte på något mer, men detta är ju iaf lite små saker som skulle vara jätte roligt att ha och som skulle göra en nena väldigt glad!

För vissa betyder fredagkväll helg, dock inte för mig denna kvällen! Som jag tidigare nämnt så ska jag gå kväll imorgon, känns lite motigt, men det är ju lika bra att dra sitt strå till stacken nu så slipper man att göra det sedan. Man får väl vara glad över att det är kväll som man har och inte en till dag. Nenan/Helena/Henor/Nenor/Nenis börjar bli ganska trött nu, slocknade klockan 21.00 igår, det var bara pang ned på kudden och sedan kom John Blund och bar iväg mig. Det är som skönt då det blir så där att man somnar snabbt och lätt, då behöver man inte ligga och fundera så mycket. Sedan kommer jag dessutom att vara ledig hela söndagen (storartat) och börjar först inte förren på måndag kväll. Jag ska dock försöka vara nyttig på söndag och tvätta, plugga och ha mig.
Nästa veckas resa känns väldigt efterlängtad, behöver ett litet avbrott nu, dock blir det ju bara i fyra dagar, men det får räcka, det är ju bättre än ingenting, kommer nog att hinna andas ut i alla fall.

24 dagar kvar!

Oftast så har man möjligheten att säga, stopp stanna släpp av mig det går för fort! Detta gäller dock inte livet! Beträffande mitt liv så tycker jag att det för tillfället går åt helvete för fort. Det var som att det var igår jag och Isabella sprang runt sommarHolmön i våra små blommiga klänningar och kastade blommor på Henrik, vi var övertygade båda två att vi skulle gifta oss med honom en vacker dag, ingen av oss kommer troligen någonsin att göra det heller. Då detta hände var vi cirka 10 år gamla, det är alltså 13½ år sedan.
Jag har redan gått tre veckor på praktiken, men det känns som det är mycket kortare än så. Snart halvvägs och jag har inte börjat skriva mitt patientfall än. Som jag tidigare nämde att jag hade hittat en patient är ju bara att stryka, det blev ändringar och gällande patienten blir det radikalop. istället för strålbehandling som var sagt, så vad jag ska göra istället det kan man ju fråga sig!?

Fick veta idag också att jag ska gå lördag kväll, eftersom jag sjukskrev mig i onsdags. Finns inte så mycket att göra åt den saken, det är bara att ta sina tider och se glad ut. Jag tycker helt ärligt att det är förjävligt att vi omvårdnadsstudenter inte har några sjukdagar att röra oss med på våran VFU. Alltså vi är ute 2 x 8 veckorsperioder och ska gå 35h i veckan, utöver detta ska vi skriva två stora uppsatser, ha yrkesmässig handledning (som är obligatorisk), kritiska granskningar och allting ska ha examinationsseminarium! Bara av att gå på praktiken gör att man knappt har tid att skriva det man ska, man vill ju hinna äta när man kommer hem, duscha, ta det lugnt och varva ned. Vad fan skulle minus (max) fem dagar på en åtta veckorplacering göra? Inte fan någonting, jag skulle då inte bli en sämre sjuksköterska utav det!

Hur störande var det inte imorse då jag skulle gå till praktiken?! Halvvägs till sjukhuset inser jag att mitt skosnöre har åkt upp! Jag var trött, det snöade, det blåste, det var blött och kallt ute. Gick resterande biten utan att knyta om skon, men det är ju helt vansinnigt hur en sådan liten sak kan reta en så mycket.

Mina drömmar startar ofta innan jag ens har insett att jag somnat (konstig formulering). Vad jag menar är, är att de börjar med att jag ligger i sängen på precis samma sätt som när jag var vaken, jag märker som ingen skillnad. Denna typ av drömmar brukar oftast resultera i mardrömmar och jag är alltid mer eller mindre förlamad. Inatt så hände det mig igen! Jag låg i min säng jag var vaken och helt plötsligt blev jag tvär stel i kroppen. jag visste inom mig att jag hade låst ytterdörren, men likt förbannat så hörde jag hur den öppnades och stängdes. Men det var på "ett normalt" sätt, inte som om någon försökte bryta sig in. Jag hade iaf min röst kvar så jag ropade några gånger hallå för att se om det var någon som skulle svara. Det gick några sekunder men det var tyst. Plötsligt hörde jag Psyko X svara mig, Helena det är bara jag. Jag kännde rysningar i kroppen och jag blev ännu stelare, min sovrumsdörr öppnades sakta och där stod han med sitt stripiga slitna hår hängandes ned för ansiktet. Nu började det bli tungt att andas. Han gick fram emot mig och klev upp i min säng. Jag bara låg där och tittade förskräckt upp i taket medans han ställde sig på alla fyra över mig och tittade mig djupt i ögonen. Helt plötsligt började han gapskratta och sedan utbrast han, Helena vännen nu har jag fått dig att förlora. Då bröts någonting inom mig och jag fick tillbaka min andning, värmen och rörelsen i mina lemmar och jag sade. En sak ska du ha klart för dig, jag har inte förlorat någonting, jag har segrat. Jag har så mycket som du aldrig någonsin kommer att få, för mig är du bara en skugga från det förflutna! När jag hade yttrat mina ord så löstes han sakta upp i en dimma och försvann, sedan vaknade jag på riktigt, pustade ut och somnade om för natten.

Jag tror nu att jag äntligen har raderat en demon ur mitt minne för gott, det känns så. För när allting kommer omkring så är jag jävligt nöjd med mitt liv just nu och det har jag inte varit på många år!

Så var det dags för vardagsarbetet igen. Samma gamla vanliga, släpa sig upp klockan fem av att klockarna tjöt för fullt. Pula i sig frukost och sedan traska iväg bort mot sjukhuset. Det var kallt i morse och huvan på min jacka flög av konstant, höll på att frysa öronen av mig. Väl på plats på praktiken var det samma rutiner, rapportering av nattpersonalen, dela åtta medicinerna, ge injektioner, ta prover och byta eventuella nålar, kolla upp dagens strålningsprogram och sedan lunch. Efter lunchen så skulle vi studenter som går på onken 1, 2/4 och 3 ha en föreläsning om nutrition, det var mörkt i konferans rummet och jag somnade gång på gång och tillslut så somnade jag djupt, vaknade av att Miyoko petade på mig. Ytterst pinsamt iom att vi bara var fem studenter där i rummet tillsammans med den finskbrytande dietisten som skulle lära oss om vikten av bra mat vid cancersjukdom. Jag hade önslat av hela mitt hjärta att dagen skulle vara slut där, men icket! Vi skulle ha  en och en halv timma Yrkesmässighandledning på skolan och jag som inte var tött som fan redan. När vi satt där i våran fina cirkel i det lilla grupprummet så visade sig att ingen hade något att prata om, så vi fick istället prata rent allmänt om våra placeringar, det sög ju riktigt hårt! Sedan var det bara att traska hem igen, mörkret hade kommit tillbaka och det var fortfarande kallt. Kul liv man har, mörkt, kallt och stressigt..Jag vill göra något kul!

Som att det inte nog med det, för några veckor sedan klagade Anton över att de hade höjt kaffepriset där de köper sitt kaffe på skolan om dagarna. Nu har dom gjort det på våran enhet också, inte riktigt två kronor men iaf en krona och detta på grund av den underbara anledningen att de har börjat köpa in kravmärkt och rättvisemärkt kaffe!

28 dagar kvar!

På dagen igår hade jag en riktig lat dag, hade planerat in cirka tusen måsten som jag skulle göra, men kände att jag inte orkade för fem öre. Var ändå tvungen att städa mitt rum, diska och stuva om lite i köket med bord och så, samt att duka. Annars satt jag bara vid datorn och pysslade på.

Klockan 19.00 började tjej efter tjej att droppa in för min planerade tjejkväll (förväntningarna var på topp). Jennie hade kommit två timmar innan för vi bara kände att vi var tvungna att döda lite orcher i Baldurs Gate 2 Dark alliance innan alla andra skulle komma. Sedan kom Hanna O, Bea, Veronica, Emma, Luv och luvans nya hund Rocky. När man ska ha sådanna här typer av fester är det trevligt om man har mat som man kan plocka i, mat som man kan dra ut på ätandet och äta riktigt länge med. Jag hade bestämt att på kvällens meny så skulle det vara tacos, fast tacos i sig är ju ganska tråkigt så vi gjorde dem med en indisk touch, tandoori, mango chutney, cocos, bananer osv.. Blev riktigt gott! Kongo satt hela tiden inne på Antons rum och tittade ut genom de stora glasdörrarna på Luvans hund Rocky. Efter ett bra tag så öppnade vi dörren så att de skulle få hälsa på varandra, men Kongo blev som en blåsfisk, helt och hållet runt med ragg precis över hela kroppen. Rocky som Luv höll i bara stod och hoppade och gnydde. Efter diverse mat och tjejsurr så livade vi upp stämmningen med sällskapsspel och jag måste ju säga att mitt och Jennies lag var ju utan tvekan bäst. Det blev Med andra ord och Brainstorm. Exempel, Helena får lapp som det står gynekolog på hon kastar upp benen på bordet, bräsar och säger doktor som ska titta oss här, medans hon helt galet pekar mot de nedre regionerna.
När alla började bli lagom dragna (utom Jennie som var nykter igår) så viskade Emma till mig, Helena sätt på Singstar och sedan ropar du på alla att de ska komma. Sagt och gjort, Singstar blev det, 80-tals varianten. Daniel kom vid halv tre och hämtade alla flickor, men Jennie stannade kvar. Vi avslutade kvällen med mera BG 2, klurigt som fan att spela när man var lullig. Men det var ett bra avslut på en mycket bra kväll. Älskar er tjejer, ni är guld värda!



- Jag är så jävla trött på det här så jag orkar inte bry mig om någon jade hit eller jade dit (ska sägas med norrländsk brytning). Citat av mig kl 04.00 på morgonen då jag och Jennie spelade BG och jag ville bara döda bossen!

Vaknade imorse av att Annelii ringde och ville att jag skulle följa med på ICA maxi. Har inte träffat henne på ett år så det var det äna rätta att göra. Det var kul att se min lilla Aii igen, på en sekund kom våran humor fram och shoppingen på maxi blev riktigt trevlig.

Sen jag kom hem har jag bara varit en duktig flicka, började med att städa köket mycket noga tog sedan hallen direkt efter. Har även hunnit med toaletten och tragiskt men sant så har jag knäskurat golven också. Mitt i allting satte jag en deg på basen 1/2L vätska, kände bara att jag behövde baka av mig lite.

Snart kommer Jennie och ska hänga här, det blir väl idol kollande och skitsnackande, det gammla vanliga.

Nenans lördagsbröd!
1/2 pkt. jäst
1/2L ljummet vatten
2msk olivolja
2krm salt
olika typer av mjöl, kärnor och gryn.

Smula ned jästen i en bunke, håll sedan på lite ljummet  vatten och lös jästen i vattnet. Häll sedan på resten av vattnet, olivoljan och saltet. Sedan får man höfta med mjölet tills degen har en bra konsistens. Det jag använde mig utav var vetemjöl, grahamsmjöl, fiberhavregryn, linfrö och pumpakärnor. Låt jäsa i bunken ca. 30-40min. Forma små runda bullar som du lägger på en plåt antingen med bakplåtspapper eller så lägger du bullarna i bullformar. Jäs ytterligare i 30min. Gräddas sedan i ugnen på 225grader i ca. 10-15min, knacka på dem så hör du när de är klara, ihåligt ljud = klar bulle.! Ät dem gärna nybakta med smör och ost.

Glömde säga att min mamma som är född 1946 har skaffat facebook. Jag har aldrig pratat med henne om det så jag fattar fan inte hur hon kom dit!?

Gick idag den sista dagen på praktiken denna vecka, känns hur skönt som helst. Så nu är jag ledig fredag, lördag söndag..Åhhh vad jag ska sova länge! Har försökt börja skriva lite på uppsatsen, men finner det lite knepigt att komma igång. Dumma jag som trodde det skulle gå bättre denna gången eftersom jag just har skrivit en annan uppsats. Men det är väl bara att vänta tills det släpper. Jag är iaf glad att jag har hittat en patient att skriva om, kände att det var lika bra att ta första bästa, hoppas bara det inte blir några ändringar så att jag förlorar patienten jag har valt, vad ska jag då skriva om?
Kul iaf att jag får vara med om en del saker på onkologen, försöker ta för mig av det som jag kan. Har denna vecka sett en angiografi då de via röntgen gick in i ljumskartären och sökte sig fram i kroppens artärsystem, coolt! Var även med på en strålnings simulering, men det var mest bara tidskrävande. Känner också att jag blir bättre och bättre på att sätta PVK, nu går det av bara farten och det är sällan som man misslyckas, samma sak gäller venprovstagningar. Har fått förtroendet att sätta första cytostatikapåsen i mitt liv, det var lite läskigt, men det gick bara bra.

Morgondagen kommer jag nog mest ägna åt saker som ska anses vara bra, så som städning, handling och försök till plugg, Jag vet att jag kommer lyckas att städa och handla, hur det går med det andra det får jag se då jag kommer dit, känner dock att jag måste om jag ska få vara ledig runt jul.
Sedan på lördag så ska jag ha en riktigt mysig kväll med flickorna, har samlat ihop Hanna O, Luv, Emma, Jennie, Veronica och Bea för middag och allmänt tjejsurr. Har stora förväntningar och tror att vi kommer få det supertrevligt. Har komponerat ihop menyn indiska tacos och enorma mängder vin. Indiska tacos låter lite konstigt men det är faktist super gott, man kryddar köttfärsen med tandorikrydda ist för med tacokrydda också byter man ut lite av tillbehören, men principen är den samma.

För övrigt så är det jätte vackert ute, allting glimmar av snön och frosten. Det var friskt att gå till bussen imorse klockan 06. Dokumenterade lite vandringen ner för backen.

Så har jag ägnat ännu eftermiddag/kväll på onkologen 3. Det går faktist framåt i saker som jag får göra, blir mer och mer spännande. Satte min första kateter idag på kvinna, så nu har man gjort det också. Lyckades även punktera två armvecksvener då jag skulle sätta PVK, lyckades dock tillslut distalt på armen.

Fixat nytt pass idag, eftersom det gamla inte alls fungerar pga att jag har bytt efternamn från Tjernström till Furufalk, kul i jul att lägga ut 400kr extra.

Jaja ska sova snart 05.00 upp imorgonbitti!

Spenderade även gårdagskvällen med Jennie men igår blev det mest bara Tv-spel, vi har kommit riktigt långt faktist. Jag hoppas att hon inte har smittat mig då hon blev sjuk under nattens lopp och sannolikheten är ganska stor att hon har legat och hostat på mig medans vi sov.
Annars så har jag idag mest bara latat mig, suttit vid datorn och pysslat på en del, jag har lite ångest över en del saker så jag tyckte att det var en bra idé att panikångest städa. Det har aldrig varit så här rent i denna lägenhet sen jag flyttade in kan jag lova, snälla Anton låt det vara så här rent även efter det att du kommit hem!

Nu nalkas middag och ett finbesök av Tom, inte så ofta man träffar honom nu för tiden, så det ser jag fram emot!

36 dagar kvar!

Jennie sov över hos mig inatt. Vi ägnade gårdagskvällen åt idol, tvspel, film (som jag somnade ifrån) och lite småprat. Vi hade det riktigt trevligt faktist, synd bara att man blir så jävla off av att gå upp klockan 05.00 på vardagarna. Tror jag ska jobba på VC eller MVC när jag är färdig utbildad, hatar tidiga mornar.
Syrran ringde till Jennie i morse och sa att det hade snöat, så jag tittade ut genom fönstret och mycket riktigt marken var för första gången denna höstvintern vit. Det är ju riktigt mysigt när snön kommer, iaf första veckorna, jag får en välmodskänsla inom mig av det.

Snart är allahelgona över och advent är här, fan vad tiden går fort!
37 dagar kvar!

Tänkte att eftersom alla andra bloggar så kanske jag också ska prova, trivs jag så stannar jag. Vill inte påstå att skriva riktigt är min grej. Som exempelvis dagbok skrev jag senast då jag var ungefär 10 år.

Avrundning av vad som skett den senaste tiden. Blev färdig med min VFU på Gyn/UVA tisdagen den 23oktober, kommer att sakna systrarna inom kirurgin. Dock skönt att man har avslutat en sak och kan påbörja en ny. Nu gäller det bara att examinera av uppsatsen som jag skrev under tiden. Hade ingen möjlighet till det eftersom jag uppehöll mig i Kiruna då detta skulle göras. Sedan kom en händelserik måndag, började en ny åtta veckors placering på Onkologen 3. Jag hade sökt till infektion och även blivit tilldelad den platsen, men i sista sekund så bytte dom, så nu ska jag ta hand om cancerpatienter, inte riktigt min grej men vad gör man?! Denna dagen stack även min rödluva och tog med sig grabbarna till ett annat land. Man är liet sotis som är fast här med skolan. Men Anton skulle bara veta hur många brudar som kommer att sova över i hans lägenhet medan han är borta. Jag har redan haft Veronica här en natt, imorgon Jennie och så kommer det rulla på! Extra bonus är även att jag ska bli bjuden ner till brorsan i slutet av november.

Detta blev en ganska surrig samling av ord, men man förstår iaf innebörden.

39 dagar kvar!