Hur störande var det inte imorse då jag skulle gå till praktiken?! Halvvägs till sjukhuset inser jag att mitt skosnöre har åkt upp! Jag var trött, det snöade, det blåste, det var blött och kallt ute. Gick resterande biten utan att knyta om skon, men det är ju helt vansinnigt hur en sådan liten sak kan reta en så mycket.

Mina drömmar startar ofta innan jag ens har insett att jag somnat (konstig formulering). Vad jag menar är, är att de börjar med att jag ligger i sängen på precis samma sätt som när jag var vaken, jag märker som ingen skillnad. Denna typ av drömmar brukar oftast resultera i mardrömmar och jag är alltid mer eller mindre förlamad. Inatt så hände det mig igen! Jag låg i min säng jag var vaken och helt plötsligt blev jag tvär stel i kroppen. jag visste inom mig att jag hade låst ytterdörren, men likt förbannat så hörde jag hur den öppnades och stängdes. Men det var på "ett normalt" sätt, inte som om någon försökte bryta sig in. Jag hade iaf min röst kvar så jag ropade några gånger hallå för att se om det var någon som skulle svara. Det gick några sekunder men det var tyst. Plötsligt hörde jag Psyko X svara mig, Helena det är bara jag. Jag kännde rysningar i kroppen och jag blev ännu stelare, min sovrumsdörr öppnades sakta och där stod han med sitt stripiga slitna hår hängandes ned för ansiktet. Nu började det bli tungt att andas. Han gick fram emot mig och klev upp i min säng. Jag bara låg där och tittade förskräckt upp i taket medans han ställde sig på alla fyra över mig och tittade mig djupt i ögonen. Helt plötsligt började han gapskratta och sedan utbrast han, Helena vännen nu har jag fått dig att förlora. Då bröts någonting inom mig och jag fick tillbaka min andning, värmen och rörelsen i mina lemmar och jag sade. En sak ska du ha klart för dig, jag har inte förlorat någonting, jag har segrat. Jag har så mycket som du aldrig någonsin kommer att få, för mig är du bara en skugga från det förflutna! När jag hade yttrat mina ord så löstes han sakta upp i en dimma och försvann, sedan vaknade jag på riktigt, pustade ut och somnade om för natten.

Jag tror nu att jag äntligen har raderat en demon ur mitt minne för gott, det känns så. För när allting kommer omkring så är jag jävligt nöjd med mitt liv just nu och det har jag inte varit på många år!