Jag tror jag lider av kronisk ångest av varierande svårighetsgrad. Somnade först 07.30 imorse på grund av att jag var helt säker på att jag skulle dö om jag somnade (sk. dödsångest av rang). Upptäckte dock då Anton ringde klockan två att jag fortfarande var vid liv vilket var otroligt skönt.
Fredagen tillbringades med Jennie, Tom och Landström, plus minus noll. Vi var på två våningar vilket sög oerhörda meter häst k*k. Trots detta tragiska uteställe så fick jag där ett religiöst uppvaknande. Det jag i nästan hela mitt liv har gått runt och trott visade sig vara fel. Jag vann helt enkelt det spelet!
Träffade igår Stephan och Eva eftersom Eva hade 26års fika.  Det är alltid så kul att träffa dem, de får mig att tänka på det bra från det förflutna och dom ger mig ljus om framtiden. Vi synes nästa månad.
Gårdagskvällen tillbringades på NH. Lärarna hade haft sittning så jag och Jennie droppade in på eftersläppet vid 22.00. Det var mest som en stor psykos för min del. Hela denna situationen tär mig sönder och samman.